Ofelia

Jag har försökt fjäska till mig att få rida Ofelia på lördag :P
Vet inte om det lyckades men "A" tänker väll ha med henne och jag var högt upp på listan av de som kunde tänkas få rida Ofelia....men det enda som tveka var om A våga låta mig rida Ofelia på grund av MITT HUVUD...
:(
Hon e rädd att om jag trillar av (Ofelia e inte så mkt riden eller hanterad innan) så kan min hjärnskakning bli värre. Jag håller med på sätt o vis och förstår henne...
Men jag tycker väll samtidigt att trilla av...det kan man ju gö på vilken häst som helst igentligen..

Men jag vet ju att risken e större på söta lilla Ofelia (som igentligen e den perfekta storleken 167 höga)
Orsaken till att ajg så gärna vill rida henne på lördag är att
jag var med när "U" red henne idag och hon såg så mysig ut, okomplicerad, ärlig och så snäll.
Jag avgudar Ofelias ögon! Dom bara strålar...har nog aldrig sett ett par så charmiga ögon innan!
SÅ jag vill vill vill...

Jag gjorde iordning henne inför ridturen. Hon e så klipsk lilla Ofelia.
Hon gillar inte att man lyfter hennes framhovar och så fort hon såg hovkratsen var det som hon klistrades fast med betong i marken.
Men skam den som ger sig....
Och i slutet av dagen (efter mycket trixande o försöka få henne att godta att man lyfter hovarna) så lyfte hon alla fyra hovarna så fint så fint....(med lite protest på höger fram)
Jag vet inte varför jag alltid dras till hästar som har något slags "problem",hästar som gärna missförstås.
För många som skulle gå in till Ofelia skulle nog kunna uppfatta henne som dum i sin totalvägran, men jag såg en häst som inte förstod. Som ville men inte våga.
Och på något sätt så känenr jag mig igen mig så mkt i känslan när jag arbetar med sådana hästar.

Min första dag på jobbet gick bra. Över förväntan! I slutet blev det lite kämpigt med huvudvärken men det har redan lättat några timmar efter så jag ser ganska optimistiskt på lördagens lektion :)

Hmm för övrigt då....
Jag ska väll sätta mig ner o planera en födelsedagsfest.
Tyvär kan jag ju inte gå ut, det ahde vart lite kul annars kanske efteråt.
Men mitt leg gäller inte längre....datumet har gått ut för länge sedan..
Samtidigt kan det va skönt att va hemma också.
Har inte vart ute på evigheter vilket e skönt på sitt sätt.

Sedan blir det ju clinicen för Jens Fredricson på måndag, plus Adel i helgen!
Och äntligen får jag träffa Sammy igen :) Som jag längtar för att få se hur han har det sedan han åkte...
Men om jag känner "M" så har han det underbart med massa mat att äta upp sig på, kärlek och omvårdnad på det optimala :D

Ikväll blir det till att vila.
Kan ju inte påstå att min cykeltur till stallet va det bästa jag gjort idag. :P

/Therese