Ofelia

Jag har försökt fjäska till mig att få rida Ofelia på lördag :P
Vet inte om det lyckades men "A" tänker väll ha med henne och jag var högt upp på listan av de som kunde tänkas få rida Ofelia....men det enda som tveka var om A våga låta mig rida Ofelia på grund av MITT HUVUD...
:(
Hon e rädd att om jag trillar av (Ofelia e inte så mkt riden eller hanterad innan) så kan min hjärnskakning bli värre. Jag håller med på sätt o vis och förstår henne...
Men jag tycker väll samtidigt att trilla av...det kan man ju gö på vilken häst som helst igentligen..

Men jag vet ju att risken e större på söta lilla Ofelia (som igentligen e den perfekta storleken 167 höga)
Orsaken till att ajg så gärna vill rida henne på lördag är att
jag var med när "U" red henne idag och hon såg så mysig ut, okomplicerad, ärlig och så snäll.
Jag avgudar Ofelias ögon! Dom bara strålar...har nog aldrig sett ett par så charmiga ögon innan!
SÅ jag vill vill vill...

Jag gjorde iordning henne inför ridturen. Hon e så klipsk lilla Ofelia.
Hon gillar inte att man lyfter hennes framhovar och så fort hon såg hovkratsen var det som hon klistrades fast med betong i marken.
Men skam den som ger sig....
Och i slutet av dagen (efter mycket trixande o försöka få henne att godta att man lyfter hovarna) så lyfte hon alla fyra hovarna så fint så fint....(med lite protest på höger fram)
Jag vet inte varför jag alltid dras till hästar som har något slags "problem",hästar som gärna missförstås.
För många som skulle gå in till Ofelia skulle nog kunna uppfatta henne som dum i sin totalvägran, men jag såg en häst som inte förstod. Som ville men inte våga.
Och på något sätt så känenr jag mig igen mig så mkt i känslan när jag arbetar med sådana hästar.

Min första dag på jobbet gick bra. Över förväntan! I slutet blev det lite kämpigt med huvudvärken men det har redan lättat några timmar efter så jag ser ganska optimistiskt på lördagens lektion :)

Hmm för övrigt då....
Jag ska väll sätta mig ner o planera en födelsedagsfest.
Tyvär kan jag ju inte gå ut, det ahde vart lite kul annars kanske efteråt.
Men mitt leg gäller inte längre....datumet har gått ut för länge sedan..
Samtidigt kan det va skönt att va hemma också.
Har inte vart ute på evigheter vilket e skönt på sitt sätt.

Sedan blir det ju clinicen för Jens Fredricson på måndag, plus Adel i helgen!
Och äntligen får jag träffa Sammy igen :) Som jag längtar för att få se hur han har det sedan han åkte...
Men om jag känner "M" så har han det underbart med massa mat att äta upp sig på, kärlek och omvårdnad på det optimala :D

Ikväll blir det till att vila.
Kan ju inte påstå att min cykeltur till stallet va det bästa jag gjort idag. :P

/Therese

GRATTIS I EFTERSKOTT.....

Ja nu e det en vecka sedan jag blev på körd av bilen, en vecka sedan jag låg på akuten och massa läkare sprang omkring runt mig o skulle kolla värden hit o dit.

Det var en vecka sedan jag tillbringa min födelsedag på sjukhuset, firad av min chef "C" och kollega "U" som kom och stötta mig i allt kaos.

Jag mår bättre men inte bra...men som alla pränta in i mitt huvud...det kunde gått sååå mycket värre.

Egentligen skulle jag vara hemma minst en vecka till

men de som känner mig vet e att jag har väldigt svårt för att bara sitta still och inte göra någonting....även om man har ont här o där.

Så imorgon tänkte jag bege mig tillbaka till jobbet.

Givitvis så åker jag hem om kroppen inte klarar det,men om jag känner mig rätt så lär jag stanna hela dagen.

På lördag tänker jag sätta mig på hästen igen. Saknar alla mina pollar nått så otroligt mycket.

Kruxet e ju den kvaddade moppen.

Med andra ord blir det att cykla till stallet varje dag...

men motion e ju alltid bra...

Carina ringde mig i morse o överaska mig.

Dom har bjudit mig på clinic på måndag ; plats gfrk

Det var meningen det skulle bli en födelsedagspresent o jag inte skulle få veta något för än den dagen, men så kom dom på att dom borde kolla om jag e ledig då... och har man sagt A får man säga B.

En ny häst har kommit till ridskolan! Ofelia, stor häst och JÄTTEFINER!!!

Och helt plötsligt så har Spitfire kanske konkurrens?

Tror dock inte det...inte många som kan slita mig från honom.

Saknar Adel nått så fruktansvärt..det är när man inte får och kan komma o rida o ta sig till stallet som man inser hur stor del av livet dom tillhör.

I fredags var jag på Sofia Åkermans föredrag på Mimers hus.

Innan träffa jag Sara och Hanna för att ta en fika.

Killen som äger cafét fråga vart jag hållet hus...han fråga medans han smålog lite om jag strejkade.

Ja jag e kanske stammis där annars..

Tillsammans gick jag , Sara o Hanna till Mimers och vi träffa Sofia som både Hanna o Sara känner.

Jag hade aldrig träffat henne innan men gud vad trevlig, varm o go hon var!

Nu ska jag snart göra iordning mig för att åka hem till Karin.

Ska följa med på hennes lektion idag.

Var så himla längesedan jag var på Lunden nu och jag saknar alla där.

Det tog emot mycket att sluta där. Men jag har även insett att det var nyttigt för mig att få prioritera.

Man kan inte göra allt.